torsdag 6 maj 2010

Äventyret kan börja. Stressade hem från jobbet och packade det sista. Jag hämtade Felix strax före fyra så vi skulle få en stund tillsammans. Han hade tecknat en liten födelsedagsteckning till mig i förskott. Han hade dessutom skaffat ressällskap åt mig. Han tyckte lite synd om mig som ska vara ensam i New York. Säg "Hej" till "Franklin"!

En ödla som han, resan till ära, hade döpt till ”Franklin”. Namnet var taget från en tidigare amerikansk president, sa han.

Jag diskade en jättedisk och brände ägg i stekpannan medan jag packade och hjälpte Felix med att hitta musik i min iPhone. Jörgen ringde och kom tidigare än beräknat för att skjutsa mig till stationen. Det gjorde att Felix fick ringa in farmor för hemtransport till henne.

Jörgen och jag åkte ner till stationen och vi satt en stund på en bänk tillsammans. Han drack Äpple-Mer och jag tog en iskall folköl innan han lämnade mig på perrongen.

Nu först började resan. Ensam med ett helt äventyr framför mig. Förhoppningar, förväntningar och drömmar som ska uppfyllas. Än så länge står jag i kontakt med det svenska telefonnätet. Internetuppkoppling har jag däremot inte för min dator men skriver i Word så länge. Jag får klistra in texten senare.

Det fanns ingen rimlig internetuppkoppling här på Arlanda så jag får fortsätta att fylla på mitt Worddokument. När jag kom ombord på flygbussen insåg jag att min bussbiljett gått ut för två månader sedan. Jag hade inte noterat att den bara gällde i tre månader men det fixade sig ändå. Jag fick åka på den ogiltiga biljetten. När jag satt på bussen kom en sorts svårmod över mig. Jag begriper inte vad det var men spekulerar i lite olika saker. Känslan av att vara ensam på väg in i ett okänt äventyr kanske men det brukar aldrig bekymra mig. Jag förstår i alla fall att ”ensamhet” var inblandat i svårmodet. Konstigt.

Snart ska jag lägga mig i det ofattbart lilla rummet som tilldelats mig. Jag har rummet till 07:30 imorgon bitti och hoppas jag inte försover mig. Franklin var jättetrött efter resan och kröp till kojs direkt. Här på Arlanda är det ganska stilla nu. En del människor vankar av och an. Andra sover på någon bänk här och där. Nästan ingenting är öppet. Imorgon kommer det att vara en helt annan puls här i vänthallarna.


Ny dag med puls.Franklin försöker få upp värmen. Planet blev något sent till start men till slut kom vi iväg. Denna skärm är skön att se efter all denna längtan.Franklin spexade på planet och alla hade kul åt den lilla gröna värmlänningen.


Resan tog ganska exakt åtta timmar och till slut var jag framme.Kolla loggan! Ser ut som ett paecemärke!Min packning. Nu på en annan perrong på andra sidan jorden.Tog några bilder från tågfönstret när jag åkte in till Manhattan. Träskområden med industrier och skräp.


Tog sedan en taxi från Penn station till hotellet. Lastade in min packning och gick ut för att söka Internetuppkoppling. Hotellet hade ingen förstås, trots att det står så på deras site. Nu sitter jag på Starbucks på Columbus Avenue och har fixat ett konto här så jag surfar gratis. Nu styr jag kosan till Firehouse Tavern där jag ska träffa Ivar om en timme.




4 kommentarer:

  1. Känns nästan som om vi är i NY vi med:)

    Men du....du glömde väl inte Franklin på planet????? Ser honom inte på perrongen bland packningen.....
    Hoppas att kvällen blev riktigt trevlig:)

    Ilona

    SvaraRadera
  2. Franklin är med hela tiden! Ikväll ska vi flyga till Atlanta.

    SvaraRadera
  3. Ha ha! Franklin verkar vara en cool "kille".

    SvaraRadera