söndag 9 maj 2010

Efter mitt besök på kyrkogården gick jag in emot stan. Jag hade en karta som jag förberett genom att pricka ut ett antal adresser jag ville se. Det första stoppet blev 1125 Bond street. Här hade Duane Allman en lägenhet 1969.
Jag gick vidare till "The Hippie Crash Pad" på 309 Collage street.
Macon hade på den tiden flest kyrkor per capita av alla amerikanska städer. Stadens innevånare var konservativa och gudsfruktande och efter att ha haft Little Richard och James Brown boende här i 20-års tid tyckte de flesta att det kunde vara nog med musiker som utmärker sig och att staden kunde få slumra in i sin sömniga anonymitet igen. Då flyttar Allman Brothers in. Folk tittade på dem som om de vore från en annan planet. De flyttar in i en tvårumslägenhet på bottenvåningen i ett trefamiljshus på 309 Gollege street. Huset var ett i raden av slitna lite finare hus som en gång utgjort ett av Macons mest fashionabla områden. De kallade lägenheten ”the Hippie Crash Pad”. Det var litet och trångt och de enda möblerna som fanns var fem eller sex madrasser och en Coca-cola-kyl full med öl. Det dröjde inte länge förrän problemen började. Man hade fester hela nätterna och det förekom otroligt mycket droger av alla de slag. Istället för att ringa polisen, flyttade granne efter granne därifrån. Efter en månad var de ensamma i huset.

När jag sett detta hus gick jag vidare mot det andra huset bandet hyrde, "The Big House". Idag är det museum. På vägen köpte jag vatten och en saltgurka. Det är hemskt varmt här och luftfuktigheten gör att det blir en tryckande hetta.

Våren 1970 flyttade Duane, Gregg och Berry in med sina flickvänner i ett hus med fjorton rum på Vineville Avenue och det blev gruppens högkvarter hädanefter. Där samlades de och hade fester och det var alltid mycket folk där. En grind med bandets logga välkomnar besökaren. Det var bra skyltat också... Så här ser huset ut. Därinne blev jag väl mottagen av E.J. Devokaitis. Han driver museet och hade mycket att berätta om bandet och huset. Jag var den enda besökaren så han hade gott om tid med mig. Det fanns väldigt mycket saker från tiden då det begav sig. Denna låda är med på skivomslaget till Live at Fillmore East från 1971. Duanes gitarrförstärkare och högtalare. Greggs Hammond B3 orgel. Jag tog ganska mycket bilder därinne men lägger inte upp alla här i bloggen. Nästa stopp var H&H restaurant. Bandet hade alltid dåligt med pengar. En dag gick dom in på H&H resturant och beställde en tallrik mat. Louise Hudson, även kallad ”Mama Louise” ägde stället. När hon såg hur alla åt från en och samma tallrik skakade hon på huvudet och gick och hämtade mat åt alla. Bandet levde ett okomplicerat liv. Dagarna gick åt till att skapa musik, försöka få tag på droger och jaga lite kvinnor. På kvällarna, mätta av mat från H&H gick de till studion och spelad musik i timmar. På flera av de tidigare albumen riktar gruppen ett särskilt tack till ”Mama Louise”. Mama Louise lever inte idag men hennes dotter driver stället vidare. Dottern var mycket riktig där så jag fick se skymten av henne. Jag käkade en fantastisk köttgryta och drack iste.

Därefter gick jag vidare till Capricorn records huvudkontor på 535 Cotton avenue. Helt otroligt att skylten finns kvar.Teckenstorlek Jag tittade in genom glasdörren och det var en enda röra därinne. Innertaket hade rasat in bl a. Jag gick vidare till Capricorns inspelningsstudio på 536 Broadway. Phil Walden hade inrett en studio i denna lagerbyggnad. Bakom denna byggnad togs fotot till skivomslaget på "Live at Fillmore East" men den byggnaden som är med på omslaget finns inte kvar. Jag gick sedan in på turistbyrån i Macon och pratade med en kvinna där. Hon hade inga andra gäster så hon ville visa mig så mycket. Hon höll på att inte kunna släppa mig därifrån. Alldeles intill ligger "Georgia Music Hall of Fame". Jag gick en runda därinne men det var inte så mycket att se. Man framhöll givetvis att Otis Redding kom från Macon och att Little Richard är uppväxt där. James Brown har också bott här. I en liten park vid floden finns en staty föreställande Otis Redding. Franklin hittade ut ur ryggsäcken för första gången denna dag. Han ville ta sig en närmare titt på Mr Redding. Efter denna rundtur tog jag en taxi hem. Jag tänkte sova middag men det blev inte så.

2 kommentarer:

  1. Intressant som vanligt. Jag funderar dock över tre triviala saker:

    1. Var är alla människor? Är det en spökstad?
    2. Du verkar gå otrolift mycket. Har du speciallt sköna skor (ecco?)
    3. "Vatten och saltgurka"-märklig kombination? Du kanske borde sälja in detta som den nya bantarmenyn? Smakade den som svensk saltgurka?/Dag

    SvaraRadera
  2. Det är mycket riktigt en spökstad. Det är hemskt!
    Jag går i löparskor. Saltgurkan hade legat i lag med chili. Den var fantastiskt god och "hot".
    Här i Macon har jag i alla fall sett mängder av fåglar. Inte en enda insekt dock sånär som på en vanlig nyckelpiga. Jag var tvungen att vända om och se så jag verkligen sett rätt.

    SvaraRadera