Börjar med lite observationer från igår kväll.

Sitter på Firehouse och tar en iskall Budweiser. Här i USA är allt som ska vara kallt, iskallt och allt som ska vara varmt, skållhett. Det enda som är ljummet är kryddningen av mat. Det kan stå ”Spicey”, ”Hot” men ändå är det mediokert. Det verkar som om de är rädda att stöta sig med folk genom att överraska med för stark mat. De är då hellre försiktiga med kryddningen.
Jag sitter här på Firehouses gatuservering och jag är så nära de som går på trottoaren så jag känner vinddraget av dem. En del är vackra, andra är fula och några är vanliga. En del är färgade och en del är vita. Bilar åker förbi. Columbus avenue är enkelriktad liksom de flesta avenyer och gator. Det är så snillrikt att varannan aveny går norr- respektive söderut. Gatorna går väster- respektive österut. Det finns också några avenyer och gator som är dubbelriktade. Jag märkte detta förra året när jag körde bil här. Det gör också att det är ganska lätt att ta sig till en viss punkt med bil. Man förstår liksom hur man måste köra för att ta sig dit. På Columbus avenue kör man söderut.
Aline kom fram och pussade mig på kinden och frågade hur jag haft det i södern. Vi pratade lite om den rasistiska världen därnere. Hon upplever lite av det i New York också säger hon. Sedan kom ägaren fram och sa: -Hi Eddie! How are you doin’? Det är trevlig att känna en viss liten tillhörighet till New York. Det finns liksom de som tycker om en lite här.
Små ”väskhundar” är väldigt populärt här och tycks vara någon sorts kvinnlig accesoir. Inte nog med att man ska ha en dyr designad väska. Det ska gärna sitta en liten minihund i den också. De flesta går i alla fall i koppel.
Det var lite stressande att ha med dator hit faktiskt. Just nu sitter jag och skriver med penna i ett block. Jag skriver en snutt. Sedan tittar jag och tänker en stund. Det går inte att göra så med en dator utan att hela tiden bekymra sig för att batteriet inte ska räcka. Därför kör jag med ett anteckningsblock och får skriva rent sedan.
På förmiddagarna går jag till Starbucks och läser mail och gör blogginlägg. Jag har två timmar fritt Internet per dag på mitt ”Starbuckskonto”. På eftermiddagen/kvällen gör jag vanligen ett andra inlägg. Ett långt blogginlägg som jag inte förberett genom att skriva texten i ett worddokument och med mycket bilder kan ta upp till en timme att få färdigt. Det är ändå en trevlig stund som jag inte vill vara utan. En sorts resumé för mig själv också naturligtvis. Varje blogginlägg får mig att känna mig lite nöjd eftersom jag vet att folk därute följer mina förehavanden här.
Felix påminde mig via mail att det endast är en vecka kvar av årets New Yorkresa.
Idag har jag inte köpt en enda pryl, bara mat och öl. Jag borde ta ett par sådana dagar nu för jag har shoppat mycket hittills. Jag ska köpa några t-tröjor och kanske några skvor till. Sedan har jag intet mer som jag verkligen vill ha. Jag hörde Agnes på radion idag.
En muskelkille med minihund har satt sig på uteserveringen. Han får inte vara ifred en sekund för de småflickor som finns här på restaurangen. De ska hela tiden gulla med den lille. Personalen gullar också och förser den med vatten och godbitar. Plötsligt reser sig killen och går ut på trottoaren. Han viker ut ett sådant där underlägg som man lägger på skötbord. En sorts plastat papper. Sedan sätter han ner hunden på det och förväntar sig att minihunden ska uträtta sina behov. Till slut tar dock muskelkillens tålamod slut och han viker resolut ihop skyddet och bär med sig hunden tillbaka till bordet.
Min kompis som jag träffade idag, HW, frågade om jag ska tillbaka hit nästa år igen. Jag svarade att jag inte vet. Jag vet inte det när jag befinner mig här. Hemma i vinter kanske jag vet. När jag väl är här kan jag få nog av det hela men när jag är hemma är det något speciellt som drar.
Jag önskar att jag kunde skriva världens vackraste dikt om livet. Jag älskar livet och ser fram emot varje ny dag. Tänk vilka olika vägar livet tar. En del är bra och annat dåligt. För mig går det bra nu och jag har mycket att se fram emot. Fastän jag är i New York har jag mycket att se fram emot i Kristinehamn.

Idag ska jag promenera en del och träffa Ivar kl 18 vid City Hall. Får se vad vi hittar på sedan.