söndag 9 maj 2010

Efter en ordentlig sovmorgon tog jag tag i det sista uppdraget i Macon. Att besöka platserna där Duane och Berry omkom 1971 respektive 1972. Det var när jag läste boken "Midnight riders, The story of the Allman Brothers band" som jag blev intresserad av att åka till Macon. Författaren Scott Freeman skriver så utförligt om de båda mc-olyckorna så man bara vill se platserna med sina egna ögon. Jag har översatt texterna så gott jag kunnat.

Duane Allmans död, 1971-10-29
Duane hade varit på födelsedagskalas i ”The Big House”. De hade suttit på baksidan i trädgården i solskenet och gratulerat ”Big Linda”. Strax efter halv sex på kvällen satte sig Duane grensle över sin Harley-Davidson Sportster för att köra tillbaka till sitt hus. Han körde nerför Pio Nono Avenue och svängde sedan höger på Hillcrest Avenue vilket var den bästa genvägen till västra Macon. Duane förde den stora Harleyn nerför Hillcrest, en platt och rak väg med stora träd som hänger ut över vägen. Hastighetsbegränsningen var 35 miles/hour men det struntade han i. Så fort han kom ifatt en långsam bil så körde han bara om den. Det var en perfekt sensommardag för motorcykelåkning. Duane älskade sin motorcykel. Han hade länge letat efter en sådan modell och slutligen hittat en till försäljning i Macon. Cykeln var modifierad med längre framgaffel och hade fått den där ”Easy rider-looken” men på grund av ingreppet också blivit mer svårhanterbar. Den behövde också nya däck och dagen innan hade han beställt en ny uppsättning av den lokala Harley-handlaren.
Duane släppte på lite extra när vägen började gå nerför en brant backe. Vid gult ljus i korsningen Hillcrest-Inverness Avenue körde han rakt igenom. Det var ett gupp i vägen – en plötslig svacka som i en berg- och dalbana – och med lite hastighet kändes det som fritt fall för ett ögonblick. Han körde i 45, kanske 50 mph. Han hade bråttom. Duane hade alltid bråttom. Han närmade sig korsningen mellan Hillcrest och Barlett Avenue. En Cheva-lastbil kom mot honom och saktade ner för att göra en göra en vänstersväng. Lastbilen hade en gul bomkran bak för timmerlastning. Duane såg vad föraren tänkte göra och lade sig ut mot mitten på vägen för att passera lastbilen i vänster körfält när den väl svängt. Lastbilen gjorde då något oväntat. Den stannade halvvägs i svängen och blockerade hela vägen för Duane. Duane hade två möjligheter. Han kunde lägga ner motorcykeln eller försöka svänga runt lastbilen och han var tvungen att ta ett omedelbart beslut.För ett ögonblick verkade det som om Duane skulle lyckas runda lastbilen men plötsligt flög han av motorcykeln. Han hade slagit i kroken som hängde ner från kranen eller lastbilens ytterhörn. Hjälmen flög av och motorcykeln for upp i luften och landade upp-och-ner med Duane under sig. Motorcykeln kanade 90 fot och slog i en trottoarkant och stannade. Motorn gick fortfarande på fullt varv. Lastbilschauffören klättrade ur lastbilen, kollade Duane som låg på marken och gick sedan bort och stängde av motorcykeln. Klockan var 17:44.

Duane var medvetslös. Hans skjorta var uppdragen över bröstet och det var rispor på magen och i ansiktet men han andades och det fanns inga andra synliga skador.

Han fördes till the Medical Center of Central Georgia i Macon. Han slutade andas två gånger i ambulansen men man fick igång andningen med mun-mot-mun-metoden. Dr. Charles Burton undersökte honom på sjukhuset och beslutade att han skulle opereras omedelbart. Duane var fortfarande medvetslös när han rullades in i operationssalen vilket tydde på huvudskador. När Burton öppnade honom kunde han konstatera att bröstet kollapsat och att han även hade fler omfattande inre skador, bl a en spräckt kransartär och en svårt skadad lever. Skadorna var för sig hade kunnat vara dödliga. Burton kämpade för att rädda Duanes liv och Duane klängde fast vid livet i tre timmar innan han slutligen inte orkade mer. Klockan 20:40 förklarades, Howard Duane Allman, 24 år, död.

Berry Oakleys död, 1972-11-11Det var söndag eftermiddag Berry Oakley och en av bandets roadies, Kim Payne, hade varit ute på farmen ”Idlewild South”. De skulle ta motorcyklarna in till staden för Berry skulle spela på kvällen på klubben ”Ad Lib”. Han hade dragit ihop ett gäng musiker för en show han kallade ”The Berry Oakley Jive-Ass Revue, featuring the Rowdy Roadies and the Shady Ladies”. Först skulle de dock repa i ”the Big House”. De var på väg in till staden via västra Macon. Strax före klockan 14 nådde de Napier Avenue på väg mot the Big House och skojade med varandra och körde lekfullt om varandra i den stilla söndagstrafiken. När de kom till korsningen Napier Avenue – Barlett Avenue, körde Kim om en bil på höger sida samtidigt som Berry, med sin mörkblå Triumph 1967, körde om den på vänster sida. Kim drog på ordentligt men saktade ner för att komma igenom den krångliga korsningen med Inverness Avenue där vägen tar av kraftigt åt höger. När Kim kör genom den skarpa kurvan möter han en stadsbuss. Busschauffören ser de två motorcyklisterna komma emot honom och känner instinktivt att den ena kör alldeles för fort för att klara kurvan. Han svängde ut åt höger och tvärbromsade för att undvika en kollision. Berry kom mycket riktigt alldeles för fort, klarade inte kurvan och körde rakt in i sidan på bussen. Kim vände sig om precis så han såg olyckan. ”Jag förstod att han hade dragit på för att komma ikapp mig”, sa han efteråt. ”Jag vände mig om för att se hur han skulle klara kurvan. Jag visste att han inte var så duktig som motorcykelförare”.
Kim såg hur motorcykeln slog i bussen och Berry kastades av och kanade över vägen. Motorcykeln åkte samma väg och landade på Berry, 58 fot från platsen där kollisionen ägde rum. Kim tvärbromsade och vände och tänkte: ”Oh, shit here we go again”.

Berry var medvetslös när Kim kom fram men kvicknade till. Han reste sig upp och började gå fram och tillbaka på platsen som om ingenting hänt. Kim hade bett honom att liga kvar men han reste sig. Berry talade sammanhängande och verkade OK men blödde ur näsan och munnen. Blödningen slutade och han gick bort till sin motorcykel för att kolla skadorna. Framskärmen, strålkastaren och vänster fotpinne var skadade och motorn var skrapad på vänster sida. Polis och ambulans var snabbt på plats och Berry började gå runt under konstig tystnad. Han pratade inte med någon annan än Kim och han sa att allt var OK, han ville bara åka hem. Polisman Wayne Barret förstod att näsblod kunde tyda på skallskador och sa till Berry att han borde uppsöka sjukhus men han vägrade. Berry fick skjuts av en förbipasserande bil till the Big House. Han gick upp på övervåningen men däruppe blev han fullständigt galen och våldsam. Han vägrade fortfarande att åka till sjukhuset men blev utburen ur huset av medlemmar ur turnébesättningen som också lyckade få in honom i en bil och skjutsade honom till akutmottagningen. Klockan 14:55 kom Berry in på sjukhuset och var då medvetslös. Han hade en skallfraktur och han hade inte kunnat räddas även om han kommit till sjukhuset direkt efter kraschen.
Klockan 15:40 förklarades, Raymond Berry Oakely, 24 år, död.

Likheten mellan de båda olyckorna är slående. Båda kraschade på motorcyklar och båda olyckorna inträffade mindre än en kilometer ifrån varandra på två parallella gator. Duane hade just passerat Inverness Avenue och krockat med en lastbil i korset vid Barlett Avenue. Berry hade passerat Barlett Avenue och krockat med en buss i korset vid Inverness Avenue. Båda var 24 år och de båda chaufförerna som körde bussen och lastbilen var också 24 år. Det var ett år och två veckor mellan olyckorna.

I och med denna dag i Macon har jag gjort allt jag velat göra och sett allt jag velat se här. Jag känner mig helnöjd och jag har verkligen sett fram emot att få skriva just detta blogginlägg. En dröm till av alla mina drömmar har förverkligats.
Imorgon bär det av till New York igen.

7 823 steg idag.

2 kommentarer:

  1. Tack för en intressant och underhållande skildring av dina dagar i Macon. Nästan lite ”creepy” med mc-olyckornas likhet. Kul att se bilderna på bandets forna bostäder etc. Gillar också Allman Brothers. Staden verkar dock onekligen lite märklig och ödslig trots att den är lika stor som t ex Uppsala. Framtidstro verkar en del ha i alla fall. Filmvisningen på turistbyrån lät rätt lustig:-). Men den andra sortens framtidstro var ju mindre positiv…vilka inskränkta typer du fick skjuts av! Sådana som man har upprörts över på film.

    För övrigt måste du ha varit en rätt udda figur på gatorna i staden, och då syftar jag inte på hudfärgen utan på att du promenerade. Ha en fortsatt givande resa!

    /Fwb

    SvaraRadera
  2. Lita på att det är udda att promenera. Folk beskriver alltid vägen för mig som om jag körde bil. Det finns heller ingen som cyklar. Bensinen är nog för billig här verkar det som. Du har helt rätt när du skriver att det är personer som man sett på film. Precis så är det. De är overkliga och de är på något sätt karikatyrer av sig själva.

    SvaraRadera