Sista inlägget i bloggen om New York-resan 2010.
Jag käkade bagle och soppa till frukost på ett litet ställe på Broadway. Gick sedan och köpte två flaskor Snapple och en flaska vatten att ha ute på flygplatsen under dagen. Tog mina väskor och tog en taxi från korsningen 94:th street - West Side avenue ner till Penn Station på 34:th street. Det var väldigt mycket trafik och klockan var ca 10:30. Resan kostade $ 15 och blev så dyr för att vi hamnade i trafikstockningar hela tiden. Jag tänkte annars att det kunde vara en fingervisning vad det kostar att åka 60 kvarter i New York men det stämmer nog inte riktigt. Billigt är det att åka taxi i alla fall.
Jag tog tåg från Manhattan över till New Jersey och flygplatsen i Newark. Man åker tunnel under Hudsonfloden och sedan passerar man lite träskmarker och industriområden. Det är väldigt mycket sopor överallt. Plötsligt fick jag se ett gäng sköldpaddor som satt uppkrupna på stenar i kanten av ett träsk. När jag väl sett dessa, såg jag ännu flera sedan. Det var första gången jag sett det men det kommer jag troligen alltid titta efter hädanefter. Från Newarks tågstation går ett förarlöst tåg in till flygplatsområdet och när jag kommit dit checkade jag in och blev till slut fri från mina resväskor. Käkade en pizzaslice och läste lite. Jag var ju där i god tid så jag tvingades slå ihjäl tiden. Det finns nästan ingenstans att sitta innan man passerat säkerhetskontrollen så jag vankade av och an. Först 14:30 fick vi påbörja köandet till säkerhetskontrollen och kunde då sitta mjukt innan planet skulle lyfta 17:20. Den här tavlan var inte så tråkig att se den heller.
Satt och läste den bedrövliga boken i brist på annan sysselsättning. Till slut fick vi gå ombord och jag hamnade på en hemsk plats mitt emellan två andra fullvuxna karlar. Jag satt helt ihopträngd hela hemresan och det var en plåga. Sov inte en minut. Landade i alla fall i Stockholm på utsatt tid och kunde ta Arlanda express in till Centralen där jag skulle tillbringa följande en och en halv timme. Satt utanför i solskenet en stund. Franklin på svensk mark igen. Åkte tåg till Kristinehamn och jag trodde aldrig jag skulle komma fram. Intercitytåget stannade överalt. Till slut fick jag i alla fall återse kära Kristinehamn. Kollega BC kom och hämtade mig för vidaretransport till Karlskogavägen. Skönt att komma hem till det egna.

Sammanfattningvis kan jag väl säga att resan blev lyckad. Jag hade två dagar med dagsregn när det knappt gick att vistas ute. Jag hade ju ingen jacka med mig i år. Det är ändå de två enda regndagarna jag haft under mina tre resor till New York. Två dagar av trettiotvå dagar totalt är inte illa ändå. De största händelserna för mig i år var nog att hitta Elizabeth Reed´s gravsten på kyrkogården i Macon och att få gå där Daune Allman och Berry Oakely omkom.
Det var roligt att göra en ny bekantskap med Irene på Cleopatra´s needle också.
Första kvällen i New York och mötet med Ivar var också helt fantastiskt. Vilken födelsedag! Kanske den bästa jag haft! Att vara igenkänd av personalen på Firehouse kändes också väldigt roligt.

Nu får ni hålla tillgodo med kapellbloggen ett tag igen. Tack för visat intresse! Det har varit roligt att skriva för mig själv, för mina närmaste och alla andra därute.

Började dagen med att gå uppför Amsterdam avenue upp till katedralen på höger sida.
Gick sedan ner till Broadway igen oc käkade frukost på Tom´s restaurant. Bilden från utsidan känns igen från vinjetten till Seinfeldt. Käkade soppa och en gyros wrap. Det såg nästan ut som han var fastlåst, stackaren.
Gick sedan hem och låg på rygg i sängen en god stund innan jag började vandra Broadway söderut. Gick in på Barnes and Nobel. En stor bokhandel där jag också köpte en bok om Woodstock. Kan inte för mitt liv begripa vad denna skylten säger.
Gick sedan upp till Cleopatra´s needle igen. Efter mycket om och men kom Irene dit. Jag satt och väntade på henne. Hon hade köpt en barnbok om New York till Felix och framkallat ett foto på mig och Franklin som jag fick. En fantastisk kvinna som jag vill träffa nästa gång jag åker hit. Vi växlade e-postadresser. Sedan köpte jag en pizzaslice med mig för att äta på tunnelbanan ner till Times square och BB King bluesclub. När jag kom in höll ett förband på att spela. ”Moreland & Arbuckle” hette de och det bluesade på bra. Det var munspel, trummor och gitarr. Ingen bas och gitarristen spelade inga solon. Köpte en skiva av dem. Sedan började Jimmie Vaughan spela och jag trodde inte det var sant. Så dåligt men publiken skrek högt. Han hade ingen som helst känsla i gitarrspelet. Inget uttryck, ingen glädje. Dessutom hade han två på blås som störde det hela. Jag gick därifrån efter fem låtar. Jag gick när han spelade av en sträng. Rena skiten! Tog en fullspäckad tunnelbana hem till hotellrummet för sista gången denna resa.

11 518 steg.

Sitter nu på Starbucks och ska försöka gå till något ställe där jag kan få lite frukost. Jag ska vara ute från rummet kl. 11 och då åker jag direkt till flygplatsen. Planet lyfter mot Sverige runt kl. 17. Runt kl. 7 svensk tid landar jag i Sverige på fredag.

Jag kommer göra något mer inlägg här innan jag avslutat New York 2010. Någon sorts sammanfattning kanske.

Det regnade hela gårdagen och jag kunde inte gå ut. Franklin ville ha hamburgare till frukost och jag fick böja mig inför hans önskemål. Vi tog en kort sväng för att få mat i magen. Sedan låg jag inne och lyssnade på musik. Först vid 17-tiden smög jag iväg till Cleopatra´s needle men blev blöt om fötterna på den korta biten. Jag satte mig i baren och tog en öl. Irene kom och vi satt och pratade och jag berättade om Franklin. Hon tyckte historien om Felix och Franklin var jättegullig. Klockan 19 tog jag tunnelbanan ner till BB King Bluesclub, gick raka vägen in och fick ett bord framme vid scenen. Watermelon Slim började spela nästan direkt. Slim var en vit bluessångare i 70-årsåldern. Han hade en fantastisk bluesröst och spelade munspel väldigt bra. Han spelade också slidegitarr på en akustisk gitarr som han hade liggande på ett bord framför sig. Bandet bestod av bas, gitarr, trummor och Slim. De gjorde en underbar spelning och jag ville dansa. Publiken på BB King sitter snällt vid sina bord och äter och dricker och applåderar. Efter Slim klev Janiva Magness upp. Janiva var 53 år och klädd i lila paljettklänning. Hon sjöng fantastiskt bra. Med sig i gruppen hade hon en underbar keyboardist som spelade Hammond, en enastående gitarrist, basist och trummis. Det svängde något alldeles vansinnigt. Sist upp var kvällens huvudattraktion, Joe Lois Walker. Svart gitarrist som kunde sin sak men han spelade inte lika engagerat som den vita gitarrist han hade med sig. Tyvärr hörde jag inte namnet på honom.
Förutom dessa två var det även trummor och bas. Det kom fram en svart tjej framför scenen och började dansa och då kunde jag inte hålla mig längre. Vi dansade därframme hon och jag resten av kvällen. Detta var den andra gitarristen. Hon lyckades dra upp en annan kvinna också för en kort stund annars var det bara jag och ”Yolett” som shakade loss. Det var en magisk blueskväll och jag tog sedan tunnelbanan och var glad hela vägen hem. Jag har en del filmsnuttar också som blev riktigt bra.

7 873 steg.

Idag vaknade jag tidigt och satte igång datorn direkt för att skriva ner gårdagens lilla story. Det är kallt idag men det regnar inte just nu. Idag ska jag packa lite och ta det lugnt. Kanske gör en sväng ut någonstans i samband med frukosten. Ikväll är det Jimmie Vaughan på BB King Bluesclub. Jimmie var bror till Stevie Ray Vaughan och har spelat med The Faboulus Thunderbirds. Jag hoppas att jag träffar Irene på Cleopatra´s needle ikväll innan konserten. Irene är en pensionerad skolfröken som nu ägnar sitt liv åt att måla och sitta på Cleopatra´s needle och dricka vodka med apelsinskal i. Sitter nu på Starbucks som vanligt och funderar på vad jag ska äta till frukost. Imorgon kan det bli lite stressigt att göra blogginlägg men jag ska försöka.

Det känns som om jag har sett det jag velat se av New York denna gång. Jag har dock några dagar kvar som kommer att avlöpa i sakta mak. Igår tog jag tunnelbanan ner till Penn station på 34:th street. Jag tänkte försöka hitta till the High Line Elevated railroad. Det är lämningar av en järnväg som gick ovanför trafiken på den tiden det begav sig. Jag hittade den men jag kunde inte ta mig upp på den från där jag befann mig. Jag vet att man kan gå upp på den någonstans. Jag hörde av Ivar sedan att det är längre ner på Manhattan. Gick också förbi det som en gång varit ”Tin Pan Alley”. Så här ser det ut idag. Letade mig sedan tillbaka till ett frukostställe där jag åt en annan dag och käkade soppfrukost denna morgon också. Satte mig sedan för att titta på folk och dricka en Snapple. Övervägande molnigt denna dag i New York och alltså inte läge för Central Park. Annars är det ett bra ställe att vara på när man inte har något annat för sig. Gick i lite affärer runt Madison Square Garden, bl a Macy´s, och fick sedan för mig att åka ner till Century 21 vid Ground zero för att köpa lite fler par strumpor. Slank också in på J & R en sista gång för att se så jag inte glömt att köpa några skivor. ;-) Tog tunnelbanan upp till 85:th street för att möta Ivar på the Firehouse en sista gång. Han var redan på plats och satt och drack en Corona (som han alltid gör). Själv dricker jag inget annat än Budweiser här. Vi satt i baren hela kvällen och pratade. Servitrisen ”Z” avlöstes klockan 19 av Kaythlin. Alltså ingen Aline ikväll. Tim, ägaren, kom med en t-shirt till Felix. En sådan har jag redan så nu kan vi klä oss likadant jag och Felixen-Fix när jag kommer hem. Åt två pizzaslicar på hemvägen och Ivar följde mig en bit i vanlig ordning. Vi tog farväl för detta år. Det känns lite konstigt att inte veta när vi kommer att ses igen. Jag vet inte om jag åker hit nästa år. Vi får se om längtan blir nog stor i vinter.

17 449 steg.

Idag regnar det. Jag ska på konsert på BB King Bluesclub ikväll igen. Ikväll spelar Joe Lois Walker, Janiva Magness och Watermelon Slim. Jag har faktiskt ingen aning om vad det är för något mer än att samtliga är bluesartister. Jag har börjat tänka lite på hur jag ska packa inför hemresan. Det är bara idag och imorgon kvar här för mig nu. På torsdag påbörjar jag hemresan redan när jag vaknat och ätit frukost. Jag ser fram emot att återse mitt Kristinehamn, mitt kapell, mina närmaste och alla kristinehamnare igen. Jag ser däremot inte fram emot själva hemresan. Jag verkar vara den ende som inte kan sova på flyget hem. Det innebär att jag kommer att vara ganska trött när jag landar i Stockholm. Jet-lagen är hemsk när man färdas österut. Västerut går mycket bättre. Det brukar ta nästan två veckor innan jag börjar komma in i den normala dygnsrytmen igen. Jag har i alla fall en väldigt spännande och händelserik sommar framför mig. Kapellet ska tas i besittning före 1 augusti. Lägenheten ska säljas. Nya möten med människor och musik, glädje och kärlek. Mycket bad och andra utflykter med Felix. Slappa sommarkvällar på kapelltrappan. Grillning, snickring och lödning.

Gick till Central Park via 77 street för jag visste att det var loppis där på söndagar. Det var mest skräp och smycken. Hittade en t-tröja i alla fall. Idag har det pågått någon sorts Aids-marsch här och tusentals människor har vandrat. Givetvis kom hela tåget förbi när jag skulle in i Central Park så jag höll på att inte ta mig igenom tåget. Jag hade köpt med vatten, ostbågar och snus. De har börjat lansera snus här nu och det är visst ett jäkla liv på tobaksmotståndarna. Ordentlig bruksanvisning på baksidan också. Det låg fyra torra portionssnusar i paketet och de smakade sötsliskigt. Denna hemska bok läser jag nu. Det är en av de sämre böckerna jag läst faktiskt. Lasse Berghagen, däremot, anser att boken är det bästa han läst enligt baksidetexten.
Jag låg bra länge i solen och stundtals var det olidligt hett. Så här ser det ut där jag låg. Sheep medow tror jag platsen heter.Jag gick sedan ner mot stan. Tänkte försöka hitta något ställe att äta ostron på. Jag hade sett skyltar om Happy Hour på ostron men mindes inte vart det var. Hittade stället till slut men happy hour började inte förrän kl 21:30. Gick ner mot 42:th längs 9:th avenue och hamnade plötsligt i en matfestival. Tusentals människor och stånd med matserveringar på båda sidor så långt ögat nådde. Tyvärr hade jag inga dollar så jag kunde inte handla i stånden. Jag gick in på ett ställe och tog en underbar hamburgare istället. Tog sedan tunnelbanan hemåt. Det blir tidig kväll med musiklyssning och egna tankar ikväll.

19 770 steg.

Började dagen med att ta tunnelbanan ner till trakterna runt Bleecker street. Det är ett måste att gå denna gata fram och tillbaka genom dessa trivsamma kvarter. Först gick jag till ett litet café där jag brukade äta frukost förra året. Där intog jag också dagens frukost bestående av en rostad bagle med cream cheese och en portion soppa. Blev törstig efter frukosten och köpte en iskall Snapple och en Halvah. Halva består av vallmofrön som man pressat eller malt till en homogen klump. Jag åt en förra året och tyckte det var gott.På lördagar är det mycket folk i rörelse på stan och runt Bleecker st pågick trottoarloppisar. Jag köpte en cd-skiva av en försäljare. Fick se en väggmålning som jag ska låta min vän TA inspireras av. Hon ska få måla något i blivande vardagsrum ikapellet. Sedan gick jag och satte mig i Washington square park och skrev ett vykort till min käre kusin, Jan. Tyvärr höll man på att anlägga om grönytorna i parken så det gick inte att ligga på gräset. Gick sedan vidare till St Marks Place för att besöka några affärer jag längtat till. Därefter gick jag Broadway ner till Battery park och satte mig där en stund. Som synes är det mycket folk i rörelse. Jag hade stämt träff med Ivar kl 18 vid fontänen i City Hall park. Jag hade gott om tid. Gick förbi ett ställe som orsakat mycket oroligheter i folks privatekonomi runt om i världen. Ett hus som tydligen behövde lite stöttning i livet. Lullade norrut igen och köpte en baguette med köttbullar och sås och tog med till City Hall park där jag åt min kvällsmat. Ivar kom några minuter före 18 och vi gick in en sväng på J&R för jag ville köpa en cd-skiva till. En ny Jimi Hendrixplatta med tidigare outgivet studiomaterial. Jag hade hört skivan tidigare på dagen. Vi gick sedan ner till Pier 17 och alla restauranger som finns därnere.Ivar hade ett specialställe där man kunde köpa billig öl. I taket hängde bh:ar överallt. Här även ett toalettlock. Jag är ju lite förtjust i udda toaletter. Här förstår jag inte riktigt hur de har tänkt. Man går ju inte in där två åt gången i alla fall så varför två holkar? Vi tog några öl där och gick sedan vidare hem till Ivar så jag fick hälsa på hans mor. Därefter lullade vi bort till en kareoke-bar i Chinatown. Vi tog en varsin öl där men det var bara en massa fulla och jobbiga ungdomar där så vi drog vidare till ett ställe som hette Racoon på Warren street. Franklin var också törstig men honom får jag ju hjälpa att dricka hela tiden. Vi avslutade där och då hade jag nära till tunnelbanan sen. När jag åkte hemåt somnade jag på tunnelbanan och vaknade ensam i ett tunnelbanetåg uppe i Harlem. Jag fick gå runt och ta ett södergående tåg hemåt till slut.

Idag är det strålande väder och jag ska ligga i Central Park hela dagen har jag tänkt. Paula kunde inte komma så jag blir ensam.

29 400 steg.

Börjar med lite observationer från igår kväll.

Sitter på Firehouse och tar en iskall Budweiser. Här i USA är allt som ska vara kallt, iskallt och allt som ska vara varmt, skållhett. Det enda som är ljummet är kryddningen av mat. Det kan stå ”Spicey”, ”Hot” men ändå är det mediokert. Det verkar som om de är rädda att stöta sig med folk genom att överraska med för stark mat. De är då hellre försiktiga med kryddningen.
Jag sitter här på Firehouses gatuservering och jag är så nära de som går på trottoaren så jag känner vinddraget av dem. En del är vackra, andra är fula och några är vanliga. En del är färgade och en del är vita. Bilar åker förbi. Columbus avenue är enkelriktad liksom de flesta avenyer och gator. Det är så snillrikt att varannan aveny går norr- respektive söderut. Gatorna går väster- respektive österut. Det finns också några avenyer och gator som är dubbelriktade. Jag märkte detta förra året när jag körde bil här. Det gör också att det är ganska lätt att ta sig till en viss punkt med bil. Man förstår liksom hur man måste köra för att ta sig dit. På Columbus avenue kör man söderut.
Aline kom fram och pussade mig på kinden och frågade hur jag haft det i södern. Vi pratade lite om den rasistiska världen därnere. Hon upplever lite av det i New York också säger hon. Sedan kom ägaren fram och sa: -Hi Eddie! How are you doin’? Det är trevlig att känna en viss liten tillhörighet till New York. Det finns liksom de som tycker om en lite här.
Små ”väskhundar” är väldigt populärt här och tycks vara någon sorts kvinnlig accesoir. Inte nog med att man ska ha en dyr designad väska. Det ska gärna sitta en liten minihund i den också. De flesta går i alla fall i koppel.
Det var lite stressande att ha med dator hit faktiskt. Just nu sitter jag och skriver med penna i ett block. Jag skriver en snutt. Sedan tittar jag och tänker en stund. Det går inte att göra så med en dator utan att hela tiden bekymra sig för att batteriet inte ska räcka. Därför kör jag med ett anteckningsblock och får skriva rent sedan.
På förmiddagarna går jag till Starbucks och läser mail och gör blogginlägg. Jag har två timmar fritt Internet per dag på mitt ”Starbuckskonto”. På eftermiddagen/kvällen gör jag vanligen ett andra inlägg. Ett långt blogginlägg som jag inte förberett genom att skriva texten i ett worddokument och med mycket bilder kan ta upp till en timme att få färdigt. Det är ändå en trevlig stund som jag inte vill vara utan. En sorts resumé för mig själv också naturligtvis. Varje blogginlägg får mig att känna mig lite nöjd eftersom jag vet att folk därute följer mina förehavanden här.
Felix påminde mig via mail att det endast är en vecka kvar av årets New Yorkresa.
Idag har jag inte köpt en enda pryl, bara mat och öl. Jag borde ta ett par sådana dagar nu för jag har shoppat mycket hittills. Jag ska köpa några t-tröjor och kanske några skvor till. Sedan har jag intet mer som jag verkligen vill ha. Jag hörde Agnes på radion idag.
En muskelkille med minihund har satt sig på uteserveringen. Han får inte vara ifred en sekund för de småflickor som finns här på restaurangen. De ska hela tiden gulla med den lille. Personalen gullar också och förser den med vatten och godbitar. Plötsligt reser sig killen och går ut på trottoaren. Han viker ut ett sådant där underlägg som man lägger på skötbord. En sorts plastat papper. Sedan sätter han ner hunden på det och förväntar sig att minihunden ska uträtta sina behov. Till slut tar dock muskelkillens tålamod slut och han viker resolut ihop skyddet och bär med sig hunden tillbaka till bordet.
Min kompis som jag träffade idag, HW, frågade om jag ska tillbaka hit nästa år igen. Jag svarade att jag inte vet. Jag vet inte det när jag befinner mig här. Hemma i vinter kanske jag vet. När jag väl är här kan jag få nog av det hela men när jag är hemma är det något speciellt som drar.
Jag önskar att jag kunde skriva världens vackraste dikt om livet. Jag älskar livet och ser fram emot varje ny dag. Tänk vilka olika vägar livet tar. En del är bra och annat dåligt. För mig går det bra nu och jag har mycket att se fram emot. Fastän jag är i New York har jag mycket att se fram emot i Kristinehamn.

Idag ska jag promenera en del och träffa Ivar kl 18 vid City Hall. Får se vad vi hittar på sedan.